Text in English

Sidan uppdateras med ny information efter hand. Skicka gärna in egna observationer eller tankar kring de här fåglarna. Har någon rest i den ryska taigan och hört dessa fåglar? Var i så fall?

Senaste uppdatering: 2017-02-26 (se längst ned på sidan).

Under vintern 2004/2005 pågick en invasion av domherrar som skilde sig markant på lätet från de, som vi är vana vid. Utseendemässigt skiljer de sig inte påtagligt från våra vanliga domherrar. Jag har hört/sett dem såväl på Öland som i Vallentunatrakten från början av oktober 2004 till början av april 2005. Bill Douhan rapporterar de första från Svenska Högarna 28 september och 9 oktober finns de på Landsort (Roland Staav). Vissa dagar i oktober rapporterar Kjell Eriksson ett kraftigt sträck av domherre dels över Angarnssjöängen, dels över Högdalatoppen. Jag har noterat dem flera gånger i Angarnsområdet. Hösten 2005 har de trumpetande domherrarna återkommit om än i betydligt mindre mängder än föregående vinter och detta upprepades även de följande vintrarna (2006/2007 och 2007/2008) om än i små mängder.

Istället för den sorgsna visslingen låter de som en liten plasttrumpet, eller som en miniversion av ökentrumpetare (för dem som hört den på t.ex. Kanarieöarna). Efter ett litet, som det verkar, uppehåll i rapporterna från Angarnsbygden, har trumpetande domherrar åter hörts från senare delen av december och långt in på 2005. Detta rapporterar bl.a. Svante Söderholm. Jag själv har regelbundet haft trumpetande domherrar vid Svista, Brottby under den här perioden. Senaste observation 4 april. Det har intill dess under flera veckor funnits många trumpetande domherrar i Svista, Brottby (Vallentuna kommun). Kan det vara så, att de har varit på väg tillbaka mot öster? Efter 4 april har bara visslande domherrarna hörts.

Detta mönster upprepades de följande vintrarna: ett flertal under hösten och förvintern, ingenting under den stränga delen av vintern och så återsträck (?) i slutet av mars - början av april.

Engelsmännen kallar dessa "nya" domherrar för "trumpeter bullfinch". För att skilja de två typerna åt, kommer jag att kalla dessa "trumpetande" och de vi vanligen hör, för "visslande" domherrar.

Denna invasion, som sträckt sig ända till Brittiska öarna och Irland, har varit mycket omfattande. Eftersom vi har arten/rasen normalt förekommande i vårt område, så är det kanske inte alla som reagerat på det ovanliga lätet. Ett exemplar som ringmärkts på St. Fjäderägg har kontrollerats på Fair Isle, Shetland. Biometri på de här fåglarna visar, att vingarna är längre än på de "normala" sträckfåglarna. Fåglar har också noterats i bl.a. hela Storbrittannien, i Schweiz, Nederländerna, Tyskland och Bulgarien, samt på Island.

På Brittiska öarna har denna invasion debatterats livligt (http://www.birdforum.net/showthread.php?t=24605&page=1&pp=25), men här hemma verkar invasionen inte ha uppmärksammats av alla fågelskådare.

En bra artikel finns här: http://www.birdsireland.com/pages/site_pages/features/bullfinch.html.

Delar av diskussionerna på Club300:s "Brevduvan" om de trumpetande domherrarna finns på Gebbe Björkmans hemsida

Kan man då skilja de trumpetande domherrarna från de visslande? Åsikterna verkar gå lite isär. Biometriska analyser har ju visat att vingarna är längre hos de trumpetande populationerna. Några hävdar också att de skulle vara större än de visslande, men det är antagligen mellan-/sydeuropeer som jämför med sina lokala raser. Skiljande karaktärer i övrigt som diskuterats är: 1. de trumpetande hanarna är kraftigare rödfärgade, honorna ibland aningen mer grårosa på bröstet än visslande domherre. Honans rygg är tvåfärgad, med rosagrå som grundfärg och rent grå bara i nacken. 2. De trumpetande har tydligare och bredare vingband än de visslande. 3. Yttre stjärtpennor med vit, längsgående markering (finns tydligen hos alla populationer, även de västliga, men frekvensen ökar österut). Se bild på denna länk 4. Det röda på trumpetande hanar går längre upp mot stjärten än hos visslande (detta är dock en karaktär hos den ras som finns i Kaukasus). 5. Den vita övergumpen är större hos trumpetande exemplar. 6. Andra funderingar på skiljande dräktkaraktärer är, att det svarta på huvudet går olika långt tillbaka hos de två populationerna, gränsen mellan det svarta på huvudet och kinden bildar en jämn båge hos vissa, medan andra har en tendens till vinkel bakom ögat. Den kanske åstadkoms genom att ögat skjuter ned något nedanför den svarta hättan, till skillnad från de visslande (se denna länk), vissa exemplar har en vit kant under ögat. Men det återstår att visa om det är skillnader mellan populationerna eller om det är normala variationer inom rasen.

Både trumpetande och visslande domherrar har sjungit i februari-april 2005 och 2006. Både hanar och honor sjunger. På mig verkar sången hos de trumpetande vara mer "knirkig" än hos de lokala hanarna, men det finns ju stora individuella variationer också hos våra egna, visslande, domherrar.

På tomten var de trumpetande domherrarna mer nödbedda med vinterutfordringen än de visslande till att börja med. Kan det vara så, att de varit inkörda på någon annan typ av föda än visslande domherrar? Från februari blev det vanligt att även de trumpetande kom ned till matningen.

Hemområdet för dessa fåglar har varit osäkert. På den Brittiska hemsidan hittade jag dock en länk till inspelningar av domherrar från Syktyvkar i republiken Komi i nordöstra delen av Europeiska Ryssland, som låter på samma sätt som de invaderande domherrarna (ljudexempel nedan). Inspelningarna har gjorts av Annika Forstén och Antero Lindholm. Jag har gjort ett litet utdrag ur dessa filer, samt tillfogat en visslande domherre som jämförelse (Stieg Carlsson och Per-Erik Gydemo): domherrar. Utgår vi från detta, kan vi nog ganska säkert säga, att domherrarna (åtminstone) kommer från Europeiska delen av ryska barrskogsbältet. En artikel i British Birds (ev. fortfarande i manus) antyder att det på den asiatiska sidan av Ural åter finns visslande domherrar. Det finns i den Holländska motsvarigheten till Vår Fågelvärld en referens till ett brev, som anger att trumpetande domherrar konstaterats häcka så långt västerut som i Utsjoki i norra Finland, på gränsen mot Norge. De är dock inte helt nya i västeuropa, det finns svenska noteringar vissa vintrar och några finska ornitologer hävdar, att de hörs i östra Finland vintertid. Efter att jag intervjuats om de trumpetande domherrarna i "Naturmorgon" hörde en lyssnare av sig från nordöstra Finland och berättade att just så låter domherrarna i hennes hemtrakter.

En idé flög samtidigt igenom huvudet på mig: kan det vara så, att de lappmesar som observerats i Uppland under vintern 2004/2005 är en del av samma invasion? Läs om lappmes i vårt eget hemområde!! Kanske också sidensvansarna och tallbitarna är en del av samma invasion? Och vad har hänt i deras hemområde under sensommaren/hösten 2004? Enligt en uppgift ute från Europa, hade snön kommit en månad tidigare än normalt i Kaukasus, men där häckar med stor sannolikhet inte den här populationen - kanske någon observation i sydöstra Europa varit av den sydöstliga ras (cassini) som häckar där?

Ljudexempel:
Visslande domherre från Svista, Vallentuna kommun 4 februari 2005
Trumpetande domherre från Svista, Vallentuna kommun 31 januari 2005
Trumpetande domherre från Svista, Vallentuna kommun 7 mars 2005

En analys av locklätet hos visslande och trumpetande domherrar visar på helt olika uppbyggnad. Den visslande populationen har en ren ton som sjunker något (se figuren nedan). Det gör att lätet låter "sorgset". Alldeles i början går tonhöjden upp en hel del, men det ta bara en hundradels sekund, så det kan inte uppfattas av ett mänksligt öra.

De trumpetande domherrarna har ett läte uppbyggt på ett helt annat sätt, man kan knappast tro att det är samma art. De här domherrarna har två eller tre toner samtidigt. Det är dessa två - tre toner, som ligger på ett tonhöjdsavstånd av omkring 500 hertz, som gör att det låter som en leksakstrumpet (ökentrumpetaren som låter lite likadant har 5-10 parallella toner). Till skillnad från våra egna domherrar så sjunker inte tonen, utan är konstant i tonhöjd. Liksom våra domherrar så har de en inledande fas, där tonhöjden stiger mycket kraftigt och sonogrammet visar en mycket karakteristisk krok under de första två hundradelarna av en sekund, något som vi inte kan uppfatta. Lätet är också aningen längre än hos den visslande domherren.

Tabellen nedan visar hur den visslande domherrens läte är uppbyggt. Det typiska lätet ligger till att börja med (efter de första 2 hundradels sekunderna) på en frekvens av 2650 Hz (Hertz), för att efter ca. 0,13 sekunder avslutas på frekvensen 2400.

Tid (sek.)	0	0.01	0.017	0.025	0.135
Frekvens (Hz)	2,400	2,600	2,650	2,650	2,400

De trumpetande domherrarnas läte har följande uppbyggnad. De har alltid två toner samtidigt. Från starten på frekvensen 2000 Hz resp. 2500, stiger de snabbt till 2350 resp. 2850-3000 (individuellt olika) och där ligger de kvar i ca 0,15 sekunder. Ibland finns också en tredje ton, som har en frekvens kring 3200 Hz. I inspelningar från lite längre håll "drunknar" ofta den översta tonen och den mellersta tonen framträder som svagare än den understa. Det visade sig bl.a. vid inspelning av trumpetande domherre som jag gjorde hemma på tomten, där samma exemplar uppvisade just denna variation med avståndet.

Tid (sek.)	0	0.012	0.154
Lägsta tonen (Hz)	2,000	2,350	2,300
Mellersta tonen (Hz)	2,500	2,850/3,000	2,850/3,000
Högsta tonen (Hz)	2,900	3,250	3,150

Sonogrammen för dessa två populationer visas nedan. På högra axeln visas tonhöjden (frekvensen) i Hertz och på den vågräta axeln tiden i sekunder. Den trumpetande domherren har spelats in på Shetlandsöarna av Mike Pennington, den visslande av Stieg Carlsson och Per-Erik Gydemo (från CD:n "Tättingläten", se nederst på sidan). OBSERVERA att skalorna inte är lika mellan de två figurerna!!

Den vänstra inspelningen är gjord i mono, den högra i stereo. Hos den visslande domherren kan man se grundtonen (det ljusa partiet, men också två övertoner, där den första är dubbla frekvensen jämfört med grundtonen och den andra är tredubbla frekvensen jämfört med grundtonen. På övertonerna ser man tydligare hur tonhöjden sjunker. Efter den starka delen av tonen, följer en "svans" som troligen är ekot av tonen. I den högra figuren ser man tydligt "skidspetsarna" i början (speciellt i den övre ljudbilden) och att lätet sedan har konstant tonhöjd. Det finns en antydan till en tredje ton mycket svagt ovanför de starka två banden.

Den tredje tonen framgår tydligt av den vänstra figuren nedan. Inspelningen är gjord i Republiken Komi i nordöstra europeiska Ryssland (Forstén & Lindholm). I figuren finns också en mängd ekon och övertoner. Bändelkorsnäbben har ju ett trumpetande läte snarlikt den trumpetande domherrens. Den högra figuren nedan visar ett sonogram för bändelkorsnäbb (från Carlsson & Gydemo). Det finns en mängd störningar i inspelningen, men man kan ändå se, att det finns ganska många likheter mellan bändel och trumpetande domherre. En viktig skillnad är, att bändelkorsnäbbens läte ligger högre i frekvens än domherrarnas. Den lägsta tonen ligger på ungefär 2700 Hz, den mellersta och starkaste på 3600 Hz och den högsta på 4500 Hz. Dessutom finns första övertonen till lägsta tonen med, frekvens ungefär 5400 Hz. Genom att den starkaste tonen ligger på 3600 Hz, så klingar bändelkorsnäbben mer i diskant än vad domherrarna gör. Annars är det ju inte någon nämnvärd skillnad mellan domherrens mellersta ton som är omkring 2850 Hz och bändelkorsnäbbens undre på 2700 Hz. Ekot ligger kvar länge även i denna inspelning. Lätets längd är annars omkring 1/10 sekund, dvs. det är lite kortare än trumpetande domherrens. Känner någon till en mer störningsfri inspelning av bändelkorsnäbbens trumpetläte, skulle det vara intressant att göra en analys av inspelningen.

I en artikel av Patricia M. Gray m.fl.: "The Music of Nature and the Nature of Music" (Science, vol 291, 5 Jan, 2001, pp. 52-54). Nämns domherre som en art med "vertikal inlärning" av lätet. Det betyder enligt författarna att ungarna lär av sina föräldrar. Det skulle då betyda att lätet inte är nedärvt, utan att det kan uppstå lokala dialekter. Det är ju något vi känner väl till från t.ex. rödvingetrast. Ännu finns inga tecken på att trumpetande domherrar stannar kvar och häckar här, om det blir "blandäktenskap" och, framför allt, hur ungarna kommer att låta. Däremot har 1K trumpetande domherre observerats på Åland och NO-Uppland eftersommaren 2005, kanske resultatet av närhäckningar av de trumpetande (se också nedan).

Den 31 januari 2005 kunde jag spela in en trumpetande domherres lockläte i trädgården i Svista, Brottby (Vallentuna). Lätet är i princip detsamma som för domherren från Shetlandsöarna (ovan), men tredje tonen är svagare än hos Komi-exemplaret. Inspelningsavståndet var bara tio meter, så det kan knappast vara så, att tonen inte "gått in" i mikrofonen utan vi har här kanske att göra med olika dialekter även hos de trumpetande exemplaren. Om någon har inspelningar av trumpetande domherrar, vore det mycket intressant att få se om det finns skillnader mellan exemplar. "Mitt" exemplar har t.ex. en kortare strof än Komi-domherren och den ligger också lite lägre i frekvens (2250, 2800 och 3250 + plus en massa, förhållandevis osorterade, övertoner).

Till min förvåning hörde jag 11 augusti en grupp på fyra domherrar som hade både det visslande och det trumpetande lätet! Trumpetandet skilde sig genom att var mer dämpat än hos trumpetarna under vintern. Kan detta ha varit resultatet av en korsning mellan de två typerna av domherre, ev. inklusive föräldrar? De stannade för kort tid för att jag skulle hinna reda ut vem som yttrade vad. Det krävs även andra observationer för att klara ut vad detta egentligen rör sig om. Ytterligare två augustiobservationer finns från Uppland, men från kuststationer. En av observationerna rörde en ungfågel med trumpetande läte. Observationen är så tidig, att fågeln borde varit född i Uppland eller möjligen på Åland.

Hans-Georg Wallentinus

Uppdatering årsskiftet 2010/2011

Efter den massiva invasionen vintern 2004-2005 har trumpetande domherrar återkommit varje vinter i större eller mindre omfattning. Vissa år har de varit i majoritet över de visslande. Jag kan tyvärr inte bidra med källor till biometriska data. Vad jag vet är att på St. Fjäderägg mätte de domherrar under vintern 2004/2005 och fann då att vingarna var i medeltal längre än hos exemplar som fångades tidigare år. Men det var innan man uppmärksammat att det kunde vara något märkligt med de här trumpetarna och dessutom är det svårt att veta vilka som trumpetar och vilka som visslar då man har fågeln i handen, såvida fågeln inte låter vid släppandet. Vi tyckte oss i början se att trumpetarna var kraftigare färgade än de visslande, även honorna stötte mer i rödbrunt än våra inhemska (Lars Jonsson har en sådan hona i sin fågelbok). Men nu efteråt är jag inte längre säker på om det stämmer. Jag tyckte också att sången var mer välartikulerad än hos de visslande. Spelade in någon sådan, men nu efteråt är det svårt att säga varken det ena eller det andra. Utbredningen av det röda på magen diskuterades också. Det skulle gå längre bakåt under magen hos de trumpetande. Några har velat hänföra trumpetarna till mer (syd)östliga populationer, som har mer rött mellan benen. Enda haken är att i princip alla domherreraser i Europa är mindre än rasen pyrrhula. Också utbredningen av den svarta huvan skulle skilja sig mellan typerna.

Uppdatering 26 februari 2017

Trumpetande domherrar fortsätter att övervintra i Sverige. Olika år är de olika vanliga. Vintern 2016/2017 har det varit förhållandevis få trumpetande, men ungefär normalt antal visslande domherrar. Det är fortfarande så, att flockarna av trumpetande domherrar inte blandar sig med de visslande, så på något sätt känner de av att det inte är deras "grannar".

Varför låter domherrarna olika?

Då det gäller trumpetlätet så såg jag en uppgift från någon taxonom som hävdade att det enda lätet som är unikt för rasen pyrrhula är just trumpetlätet. Visslingen finns hos flera raser. Han har alltså tydligen stoppat in de trumpetande domherrarna under rasen pyrrhula.

Jag har försökt få tag på uppgifter om var de här trumpetande domherrarna häckar. Jag var med i Naturmorgon vid något tillfälle och berättade om de här ovanliga lätena. Då hörde en lyssnare i nordvästra Finland av sig och berättade att sådär låter alla domherrar där hon bor. Ornitologer i västligaste Finland är välbekanta med trumpetlätet, men inte skådare i östra Finland. Tillsammans med någon rapport från nordöstligaste Norge, skulle jag kunna sticka ut huvudet och påstå att de trumpetande domherrarna häckar öster om en linje Kautokeino - Ladoga. Märkligt nog sammanfaller denna gräns med utbredningen hos - den likaledes trumpetande arten - bändelkorsnäbb.

Eftersom domherrarna lär sig alla läten, kan på något sätt endera de trumpetande eller de visslande domherrarna ha "plockat upp" lätet från andra raser eller arter. Det är lite kittlande att fundera på om de östliga populationerna plockat upp bändelkorsnäbbens trumpetläte. Och vad händer i framtiden? Kommer trumpetandet att sprida sig västerut, så att vi om några decennier kanske bara har trumpetande fåglar som häckare även i vårt land?

En liten lustig effekt av de olika lätena är, att jag kan höra de trumpetande genom stängd dörr, men inte de visslande. Trumpetarna har två - tre parallella toner som ligger på ett inbördes avstånd av ca 500 Hz, de visslande har en ren ton. Trumpetaren har en i princip rak ton, medan visslarna har en fallande ton. I sången kan dock visslare trumpeta och trumpetare vissla. Sådana här parallella toner har jag tyckt mig märka har en korrelation med att fågeln ska höras långt (jfr ökentrumpetare och mänsklig kulning som ser något liknande ut i sonogram, men även bergfinken är exempel på et här). Betyder det att fåglarna lever i miljöer som är mer bullriga än vår? Granskog i vindrika områden?? Eller långt ifrån varandra???

Vad händer om det blir blandäktenskap? Och blir några trumpetare kvar i vårt område och häckar här? Svårt att veta, men jag har under alla år hört bara en säger en domherre som både trumpetade och visslade. Man kan nästan ställa klockan efter trumpetarna. De kommer en dryg vecka in i oktober (10-16 oktober normalt hos mig) och drar iväg andra veckan i april (6-10 april). Hypotesen att de skulle bli kvar kan alltså inte stämma, även om det naturligtvis kan vara enstaka exemplar som av någon anledning blir kvar.

En sak som jag lagt märke till är att de trumpetande domherrarna är mer svårbedda när det gäller vintermatningen. De kan finnas på tomten och sitta där och tuta, men det är bara visslande domherrar som kommer och äter solrosfrö. Så småningom kommer dock också de trumpetande ner, men det verkar vara först när det blivit lite kärvare på näringsfronten.

Och slutligen. Benämningen "trumpetande" är lite förvillande när man översätter till engelska, där "trumpeter bullfinch" är ökentrumpetare och "trumpeting bullfich" trumpetande domherre. Någon ville mer likna lätet vid ljudet från ett litet munspel, där man spelar flera toner samtidigt. Och det kan jag ju hålla med om.

Copyright

Jag har hämtat ett par av ljudexemplen från CD:n "Tättingläten" (visslande domherre resp. bändelkorsnäbb - det senare endast som sonogram). För dig, som lyssnar på andra fågelläten än bara fågelsång, är "Tättingläten" av Stieg Carlsson och Per-Erik Gydemo en oumbärlig hjälp. Beställ den genom att sätta in 150 kronor på postgiro 102 88 08 - 2, Per-Erik Gydemo, så kommer den på posten. CD:n innehåller 99 olika arter. Till CD:n finns ett texthäfte som förklarar de olika lätena.

Copyright för övriga ljudexempel: Komirepubliken - Annika Forstén och Antero Lindholm, Svista, Vallentuna - H-G Wallentinus.

Domherrebilderna ovan: visslande domherre (identifierad på lätet) i björk, 26 december 2004 (foto: H-G Wallentinus). Domherre sittande på ett bord efter att ha krockat med fönster, 23 december 2003 (foto: Sonia Wallentinus). Samtliga bilder: copyright CONEC konsulterande ekologer.